Hoppa till innehåll

Om Ester
Böcker
Författarbesök
Recensioner/Media
Kontakt

Ester Roxberg

Författare & Skribent

Krönika om den digitala världen

Krönika 150512 — SMP 120515

Annonser

Share this:

Click to share on Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)
Klicka för att dela på Twitter (Öppnas i ett nytt fönster)
Klicka för att dela på Tumblr (Öppnas i ett nytt fönster)

Gilla

Gilla Laddar...

Relaterade

2012/05/222014/09/02 Ester RoxbergKrönikor

Kommentera Avbryt svar

Skriv din kommentar här...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

E-post (måste anges) (Adressen lämnas aldrig ut)

Namn (måste anges)

Webbplats

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Google+-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Meddela mig om vidare kommentarer via e-post.

Inläggsnavigering

Tidigare Krönika om det eviga ordet ”Om”

Nästa Kattkrönika

Ny bok ute nu!

Följ Ester Roxberg på Instagram:

Albert Camus & Loui.

Bild från igår när jag diskuterade den samtida svenska translitteraturen ihop med Fredrik Ekelund, Aleksa Lundberg och moderator Patrik Lundberg. På författarnas hus.

Sitter på tåget hem och lyssnar för första gången på en tonsatt text jag skrivit. Jag har börjat skriva dikter för barn och nu har en fantastisk musiker tonsatt och sjungit in en av dem. Nästan mäktigare känsla än att få se sina ord i bokform. . Och tack Stockholm för två välbehövliga dygn av paus från det vanliga. Har hunnit tänka på sådant som aldrig hinner tänkas på, vad vill jag skriva inom de närmaste åren? Vad är viktigast för mig, för världen? Allt hamnar i skuggan av klimathotet, men den själsliga meningen i form av text kommer bara att växa.

Vandrar i en gammal hemstad. I varje hörn ser jag mig själv. Där som nitton drack jag kaffe med min bästa vän varje söndag. Där som tjugo kysste jag han med smala långa ben. Där som tjugoett träffade jag han jag lever med idag. Där som tjugosex gick jag som nybliven mor och gungade vagn fram och tillbaka. Så tacksam över minnena som finns kvar här för att återvända till. Så tacksam över att vi flyttade till Malmö för att skapa nya minnen.

Bara jag och orden ett tag nu.

Jamen då cyklar jag hem o skäms inte alls

springande, kånkande, benböjande, aldrig sittande, axlarnauppevidöronen, farliga saker påväg in i munnen oftast redan i munnen, lillfingrar som fastnar i lådor, huvud som slår i golv, småstrumpor som slurpar in i dammsugare, snabba knän påväg mot toaborsten när badrumsdörren lämnats på glänt, tinnitusskrikande, skofetischism, monsterabladsnaskande, bank bank bank, dra sin egen tyngd upp till skoställ byråar höghus chefskontor regnbågar, tårar som smakar lakrits, osannolikt mjuka ekorrkinder, bruna ögon som matchar mina blå

Tjugofyra år i new york.

Nu finns min förra bok från 2014 åter i lager efter att ha varit slutsåld. Passa på att köp, vår 2020 kommer det en magnifik film på bio som är fritt baserad på boken.

Ester Roxberg på Facebook

Ester Roxberg på Facebook

Sök efter:

Arkiv

Arkiv

Annonser

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Posta till

Avbryt

Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy

%d bloggare gillar detta: