Är du en poesimördare?

Till alla lärare, skolor, rektorer och bibliotek som vill arbeta språkutvecklande och därmed på bästa sätt bidra till elevernas måluppfyllelse och framtid. Det här är till er.

Jan 2017 tog jag en anställning vid sidan av skrivandet efter att ha skrivit på heltid sedan flera år. Jag hade ingen bibliotekarieutbildning men fick ändå tjänsten som skolbibliotekarie för att jag hade skrivandet som specialkompetens. Jag hade turen att bli intervjuad av en biträdande rektor som förstod värdet av en författare i det språkutvecklande arbetet. Jag ville inte skapa ett klassiskt skolbibliotek. Jag spelade hiphop i biblioteket. Jag ville att eleverna skulle vara där, so what om vissa kallade det fritidsgård, hellre det än att jag skulle sitta där själv som en domare över böckerna. Eftersom poesin alltid var viktig för mig själv som ung var det den jag arbetade med ute i klasserna. Några elever tog själva initiativet till en poesigrupp som de bad mig leda. De döpte den till Poesimördarna och kom två timmar i veckan utanför skoltid för att få nya skrivövningar och diskutera varandras texter. Det var något av det meningsfullaste jag upplevt. En av eleverna med dyslexi och annat moderspråk än svenska kom in på Biskops Arnös författarskola för unga den sommaren. Jag tror på att läslust väcks av sig själv genom det egna skrivandet. Tyvärr ingår inte skrivpedagogik i skolbibliotekets roll. Skrivpedagog finns inte ens som arbetstitel i skolan och uppdraget i att undervisa medie- och informationskunskap tog alltmer över min arbetstid. Källkritik är viktigt på sitt sätt men något annat än skrivande. Till slut kände jag att jag hade tappat anledningen till att just jag skulle vara där, även om jag visste att jag behövdes. Hälften av Sveriges unga läser aldrig för nöjes skull. Språkförståelsen fortsätter sjunka. Skolbibliotekarien förväntas som i alla tider fortsätta vara en slags magiker som kommer in och löser den uppgiften genom att på några minuter hitta rätt bok till rätt person (en person som aldrig läst en bok och aldrig varit i ett bibliotek tidigare.) Jag förstod precis varför den boken alltid låg i återlämningslådan efter en kvart. Varför ska jag intressera mig för en annan fiktiv människas värld när ingen bryr sig om min? Låt istället den unga människan skriva tre rader om sin morgon. Nästa gång sju rader om ett favoritföremål. Sedan tio rader om den som betyder mest. Poesin finns där och väntar. Intresset för hur verkligheten kan gestaltas kommer förr eller senare att växa. Fiktionen får vara den som blir hittad istället för tvärtom.

Jag vill fortsätta arbetet med att hitta nya poesimördare men nu som frilansande skrivpedagog till skolor och bibliotek. För mig har skrivandet varit helt avgörande genom min uppväxt, långt ute på landsbygden på stökiga skolor bland rasism, trakasserier och droger. Men jag vill inte stå i klasser och berätta om mig själv och mina egna böcker. Jag vill höra poesimördarna berätta, om allt de vågar vara och drömma om i orden. Jag vill dela med mig av den makt som orden kan skapa. Det är ingen magi. Det är ett språk som är till för alla, men alla får inte chansen att hitta det.

I januari 2020 är jag bland annat aktuell med ”Korridorer” på Rabén & Sjögren förlag, noveller för högstadiet som jag skrivit ihop med författaren Moa Eriksson Sandberg.

Boka mina författarbesök/skrivarworkshops genom att skriva under Kontakt här på hemsidan. Du får vanligtvis svar inom ett dygn.

19247787_10154363604821572_5287856949419377403_n

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s