- Om mig / About me
- Ungdomsböcker / Youth books
- Barnböcker / Children´s books
- Radiodokumentärer / Documentaries
- Författarbesök
- Kontakt / Contact

Våra lyckligaste år (2024) Ett brev till en son efter en skilsmässa och kris, i ett försök att förklara och förstå. En roman om att leva med en ”faraway look” och den eviga känslan av längtan bort när trygghet och ännu större förluster står på spel.
Vad händer när vi som längtar inte hittar eller ens vet vad det är vi längtar efter? Kanske finns det något viktigare än den egna längtan, något som handlar om mycket mer.
”Roxberg skriver vackert, precist och med oerhörd närvaro om sitt möte med det sargade landet – och om den dubbla känslan av hemhörighet och främlingsskap.” Sydsvenskan
”Vackert, starkt, berörande!” Femina
”Roxberg gestaltar en inre oro som inte kan definieras, åtminstone inte medan den pågår, och hon gör det bra. Språket är vackert, gestaltningen hisnande träffsäker ? njutningsfull läsning.” BTJ

Agnes vandrar ensam omkring med barnvagnen i ett 30-gradigt Stockholm mitt i juli. Alla vänner är bortresta och det finns ingenstans att ta vägen med en liten bebis, förutom till öppna förskolan och föräldragruppen som hon skyr. Det vardagliga lägger sig om henne som en våt filt och hon rör sig i ett eget känslomässigt mikrokosmos. Vem har hon blivit? Och framför allt: Vem ska hon bli?
In Baby Blues a mother wanders alone around with the stroller in 30-degree Stockholm in the middle of July. All friends are away on vacation and there is nowhere to go with a small baby, in addition to the open preschool and parent group she attends. The daily life surrounds her like a wet blanket, and she lives in her own emotional microcosm. Who has she been? And above all: Who will she become?
Recensionsröster om Barnvagnsblues:
”Roxberg är en författare med väsentliga saker att berätta” – Gefle Dagblad
”Vi behöver nya narrativ kring moderskap och Roxberg erbjuder ett.” – Borås Tidning

År 2010 kommer 58-årige prästen och trebarnspappan Åke Roxberg ut som Ann-Christine och lever idag som kvinna. Detta är dottern Esters berättelse om vad som händer när man plötsligt får en pappa som heter Ann-Christine. Ingen var förberedd på att den hobbysnickrande prästen och trebarnspappan Åke Roxberg skulle förändra sitt liv, allra minst familjen. Ester Roxberg skriver om att förlora en förälder, som ändå finns kvar i en annan skepnad. Hon försöker förstå och acceptera, döljer sin vrede, lägger pussel med sina hågkomster. Hon minns sin barndom som prästens yngsta och vilda dotter och sin uppväxt i Zimbabwe och Småland under en tid då hemligheten ännu var gömd. Minnen som nu måste omprövas på väg mot det nya, som ingen vet hur det ska bli.
My father Ann-Christine – the Memory of a Secret is a true story based on the life of the author, and about how much we really know about our parents. In the year of 2010, 58-year-old priest and father of three, Åke Roxberg comes out as Ann-Christine who today lives as a woman. This is the daughter Esther‘s story about what happens when you suddenly have a father named Ann-Christine.
Recensionsröst om Min pappa Ann-Christine:
”… ett dokument som går rakt in i vår tids stora frågor om kön och identitet.” – Dagens Nyheter

Välkommen till verkligheten! Skådeplatsen är ett kontor i Stockholm. Genom praktikanten Livs många gånger opålitliga och minst sagt uppfinningsrika blick sätts kulturbranschens figurer under lupp. En redogörelse från tredje våningen.
The Bird House takes place in an office in Stockholm. Through intern Liv’s often unreliable and to say the least inventive eye, the figures of the culture industry are put under scrutiny. A report from the third floor.
Recensionsröster om Fågelhuset:
”Ester Roxberg har med den famösa glimten i ögat skrivit en bok som kan tolkas som lätt surrealistisk partsinlaga om livet för en kulturarbetare.” – Svenska Dagbladet”Boken flyger. Ester Roxberg är surrealistisk på ett torrt och avskalat sätt. Det är bra. Det är väldigt bra till och med och det gör mig glad, för att det är roligt och för att det är annorlunda, eget. Jag vet inte många svenska författare som tar ut svängarna åt just det hållet.” – Borås Tidning